- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
289

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

Gick Balders dal med alla sina lundars sus,
Med alla sina fåglars sång, ett fridens hem.
Hög var den kopparstöpta port, och innanför
Två pelarrader uppå starka skulderblad
Uppburo hvalfvets rundel, och han hang så skön
Utöfver templet, som en kupig sköld af guld.
Längst fram stod Gudens altar. Det var hugget af
En enda nordisk marmorklyft, och deromkring
Ormslingan slog sin ringel full med runeskrift,
Djuptänkta ord ur Vala och ur Havamal.
Men uti muren ofvanföre var ett rum
Med gyllne stjernor uppå mörkblå grund, och der
Satt Fromhetsgudens silfverbild, så blid, så mild,
Som silfvermånen sitter uppå himlens blå. —
Så templet syntes. Parvis trädde nu derin
Tolf tempeljungfrur, klädda uti silfverskir,
Med rosor uppå kinderna och rosor i
Det oskuldsfulla hjertat Framför Gudens bild
Kring nyinvigda altaret de dansade,
Som vårens vindar dansa öfver källans våg,
Som skogens Elfvor dansa i det höga gräs,
När morgondaggen ligger skimrande derpå.
Och under dansen sjöngo de en helig sång
Om Balder, om den fromme, hur han älskad var
Utaf hvart väsen, hur han föll för Höders pil,
Och jord och haf och himmel greto. Sången var
Som om den icke komme från ett menskligt bröst,
Men som en ton från Brejdablick, från Gudens sal,
Som tanken på sin älskling hos en enslig mö,
När vakteln slår de djupa slag i natteus frid,
Och månen skiner öfver björkarna i Nord. —
Förtjust stod Frithiof, lutad vid sitt svärd, och såg
På dansen, och hans barndomsminnen trängde sig
Förbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfullt.
Med himmelsblåa ögon 6ch med hufvuden
Omflutna utaf lockigt guld, de vinkade
Svensk Lætetxv. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free