- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
290

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

En vänlig helsning till sin fordna ungdomsvän.

Och som en blodig skugga sjönk hans vikingslif

Med alla sina strider, sina äfventyr,

I natten neder, och han tyckte sjelf sig stå,

En blomsterkransad Bavtasten på deras graf.

Och allt som sången växte, höjde sig hans själ

Från jordens låga dalar upp mot Yalaskjalf;

Och mensklig hämd och menskligt bat smalt sagta häri,

Som isens pansar smälter ifrån fjällets bröst,

När vårsol skiner; och ett haf af stilla frid,

Af tyst hänryckning göt sig i hans hjeltebarm.

Det var, som kände han naturens hjerta slå

Emot sitt hjerta, som han ville trycka rörd

Hejmskringla i sin broderfamn och stifta frid

Med hvarje skapat väsen inför Gudens syn. —

Då trädde in i templet Balders Öfvcrprest,

Ej ung och skön, som Guden, men en hög gestalt,

Med himmelsk mildhet i de ädla anletsdrag,

Och ned till bältestaden flöt hans silfverskägg.

En ovan vördnad intog Frithiofs stolta själ,

Och Örnevingarna på hjelmen sänktes djupt

Inför den gamle; men ban talte fridens ord:

MVälkommen hit, son Frithiof! Jag har väntat dig.
Ty kraften svärmar gerna vidt kring jord och haf,
En Berscrk lik, som biter blek i sköldens rand,
Men trött och sansad vänder hon dock hem till slut.
Den starke Thor drog mången gång till JoUmhejm,
Men trots hans Gudabälte, trots stålhandskarna,
Utgårda-Loke sitter på sin thron ännu;
Det onda viker icke, sjelf en kraft, för kraft.
En barnlek blott är fromhet ej förent med kraft:
Hon är som solens strålar uppå Ägirs barm,
En löslig bild med vågen stigen eller sänkt,
Förutan tro och hållning, ty han har ej grund.
Men kraft förutan fromhet tär ock bort sig sjelf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free