Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
All tid är från sin böljan grumlad evighet,
Allt jordiskt lif är affall från Allfaders thron,
Försonas är att vända renad dit igen.
De höge Asar föllo sjelfve; Raguarök
Är Åsarnas försoningsdag, en blodig dag
På Vigrids hundramila slätt: der falla de,
Ohämnade dock icke, ty det onda dör
För evigt, men det fallna goda reser sig
Ur verldsbålslågan, 1 utträdt till ett högre lif. .
Väl faller stjernekransen blek och vissnad ner
Från himlens tinning, väl försjunker jord i sjön;
Men skönare hon återföds och lyfter glad
Sitt blomsterkrönta hufvud utur vågorna;
Och unga stjernor vandra med gudomlig glans
Sin stilla gång utöfver den nyskapade.
Men på de gröna kullar styrer Balder då
Nyfödda Asar och en renad menskoätt.
Och runetaflorna af gull, som tappats bort
I tidens morgon, hittas uti gräset då
På Idavallen af försonta Valhalls barn. —
Så är det fallna Godas död dess eldprof blott,
Är dess försoning, födslen till ett bättre lif,
Som återflyger skäradt dit det kom ifrån,
Och leker skuldlöst, som ett barn på fadrens knä.
Ack! allt det bästa ligger på hinsidan om
Grafhögen, Gimles gröna port, och lågt är allt,
Besmittadt allt, som dväljes under stjernorna. —
Dock, äfven lifvet äger sin försoning ren,
En ringare, den högres stilla förespel.
Hon är som skaldens löpning på sin harpa, när
Med konsterfarna fingrar han slår sången an
Och stämmer tonen, sakta pröfvande, till dess
Alt handen griper väldigt uti strängens gull,
Och forntids stora minnen lockas ur sin graf,
Och Valhalls glans omstrålar de förtjustas syn.
Ty jorden är dock himlens skugga, lifvet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
