Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Vi äro fulla gå af smak, som vishet;
Blott med omständigheter vinnes priset
Men Snillet hata vi, hur det ock heter,
Som en Natur utan Omständigheter.
Kring menskan ifrån vaggan, liksom spindlar,
Vi draga fina trådar, spinna bindlar.
I början vill hon ej vårt nätt fördraga,
Men måste slutligt låta sig behaga.
När som då gikt och ålder henne hinna,
Så är hon van, och hjelper oss at spinna;
Kan sist ej röre sig och salig heter,
Och förs till jorden med Omständigheter.
Men när vi då på grafven sedsamt sitta,
Som läderlappar, och i natten titta;
Då händer oss en syn: — si, ljuset stänker
I heta droppar kring oss, allting blänker,
Ur marken svälla, röda, runda rosor,
Som föra tal med Underliga glosor.
Ett englahufvud ur hvar stängel bräcker
Och ser, som ett nyvaknadt barn, med klara
Och blåa skalkhetsögon på vår skara,
Och undrar, hvilka vi väl månde vara,
Och brister sist i skratt, som oss förskräcker.
Hvad är det väl? — af svärmare är skrifvit,
Att sådant är symptom af ungdomslifvet,
Som i naturen jemnt poetiserar.
Vi åter tro volcaniska produkter
Och underjordisk eld om slika frukter,
Och omgå det med många lärdomsbugter;
Och så det dör; bäst som man demonstrerar.
Geijer.
20*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
