Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Ur Blommorna.
Tillegnan.
Om för din blick det unga Ljuset tindrar
Ur Östern fram, och strålen kysser dig,
Minns, i det fjerran, som vårt möte hindrar,
Att Du blott är den sol, som lyser mig.
Om bortom dagen, när han bleknad glindrar,
Du himlen ser i sorgflor svepa sig,
Påminn dig då den natt, som innesluter
Den flykting, Ödet från din famn förskjuter.
Om för din fot en ros af vestan höjes
På ängens duk, som vårens färgor bär,
Säg för dig sjelf: så i min älskling röjes
Ett stillat evigt blommande begär.
Om af en bäck din morgonstig fördröjes,
Läs i hans gråt det qval, som mig förtär;
Om mina tårar må han till dig tala,
Och sorla se’n till mig och mig hugsvala.
Om kring din hals en kedja af rubiner
Och på din barm en diamant du ser,
Minns då min blyga tro, som högre skiner,
Än perlorna dem Österlandet ger.
Och om vid festen, i kristall. och viner,
Ditt sköna anlet speglar sig och ler:
Vet, i min själ långt klarare, hvar timma,
De helga dragen af din gudom glimma.
Om du din moders marmorsal beträder,
Tänk på den hydda, som mig fostrat opp:
Men framför bilderna af dina fäder
Säg: äfven han har Ärans drift och hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
