Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Så länge ett endaste hjerta blott
Än klappar af längtan och fröjd,
Ett endaste öga af tåfar blir vått,
En endaste mysning blir röjd,
Under lindén.
Så länge, var viss, har Dikten ock vår,
Har skalden i verlden sin plats;
Så länge behöfves, från år till år,
Hans harpa i tjäll och palats,
Under linden.
Med henne då gack till mötes din höst,
Och tänk ej, att ensam du går:
Der minst du förmodar, i svenska bröst
Mångt hjerta ännu för dig slår,
Under linden/’
Solrosen.
Högt ofvan alla dessa svaga själar
De känslor fly, som i mitt hjerta brinna;
Jag kan ej luta mig till jordens trälar;
Mig kallar Solens gud sin älskarinna.
Hans egen eld mitt anlete besjälar,
Hans egna strålar min beklädning spinna;
Som tärnor nalkas de, på miorgonflägten,
Och räcka mig den rika saffirandiägten.
Och när Auroras purpurröda fana
All verlden kungenä kröningståg förkunnar,
Och lifvets hymner stiga till hans bana
Från land och haf, ur millioner munnar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
