Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Nattens lampa tänds, och poppeln hviskar,
Daggens rika manna mig förfriskar;
Mina veka nerver lifvas åter,
Och en stilla suckning helsar dig.
I min bild du ser en fängslad Engel:
Minnet tynger, smärtande, min stängel;
Blott min tro bevittnar, hvem jag var.
Der på sjön du svanen ser, min broder;
Och min syster, högt på azurns floder,
Månan, andeverldens stora lilja,
I Guds Moders stjernkrans tindrar klar.
Vet du, hvarför Liljans hjerta klagar?
Ack, hon minns de fordna oskuldsdagar,
Då hon stod på Gihons ambrastrand:
Edens luft, den skära, balsamijufva,
Var min boning, och en turturdufva
Söng bredvid mig, i orangelunden,
Om en andekärleks rena band.
Stilla satt på bergen morgonstunden,
När jag flög igenom himlarunden;
Lycklig kände sig hvar närmad sphär;
Ljuft hvar åder slog i kreaturen,
Menlös låg på rosenbädd naturen;
Alla andar följde mig, och söngo:
((Fromhet Skaparns sköusta tanke är."
Kom så Adam: uHuldå Engelinna,"
Klang hans röst, Mlåt mina böner finna
uNåd hos Dig, o Lilith, blif min brud!
uSe, jag irrar ensam, utan maka"....
Djerfve jordson! ropte jag, tillbaka!
Sök en brud, som du, af mullen buren;
En gudinna älskar blott en gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
