Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Ser du hafvet? Ilande det kommer,
Vill med blåa, längtansfulla armar
Under fästets bröllops-facklor sluta
Till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se, det kommer! Hur dess hjerta svallar
Högt af längtan! Hur dess armar sträfva!
Men förgäfves. Ingen önskan fylles
Under månen. Sjelfva månens full het
Är minutlig. Med bedragen väntan
Dignar hafvet, och dess stolta böljor
Fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han sväfvar
Mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? växande hans suckar tala,
Liksom trånsjukt han en kropp begärde
Att med sommarns Flora sig förmäla.
Dock re’n tyna rösterna. På löfvens
Eolsharpa klingar svanesången
Ständigt mattare och dör omsider.
Hvad är våren? Suckar blott från jordens
Duukla barm, som himlens Konung fråga,
Om ej Edens Maj en gång begynner?
Hvad är fjäriln och hans purpurblomma?
Hvad är lärkan, morgonstrålens älskning?
Näktergalen, skuggornas förtrogna?
Suckar blott i vexlande gestalter.
Menska! vill du lifvets vishet lära,
O, så hör mig! Tvenne lagar styra
Detta lif. Förmågan att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra. Adla du till frihet
Detta tvång, och, helgad och försonad,
Öfver stoftets kretsande planeter,
Skall du ingå genom ärans portar.
Stagnelius-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>