Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om
Du sjelf i materiens bojor dig lade.
Ack! samma förfarliga öde vi hade,
Ty följa vi måste hvarthelst du oss för.
Gemensam är kraften, som magiskt oss drifver.
Befria blott tingen, och frigjord du blifver;
Befria dig sjelf, och du fria dem gör T
Stagnelius.
Stjernorna.
Se stjernorna! Se, hur’ de, evigt unga,
Beskrudade af glans,
Kring rymdernas kristallesalar ljunga
I härlig fackeldans!
Hans lof, som öfver rummet, öfver tiden,
Dväljs mellan Gherubim,
De sjunga gällt, som, i den högre friden,
En chor af Seraphim.
Ej seklers allmagt deras kraft försvagar.
1 dag de följe än
De samma heliga och visa lagar,
Dem gafs i skapelsen.
Odödlighet dem derför himlen skänker,
Ej vissnar hårens gull,
Ej ungdomsblomman, som på kinden blänker,
Eldfärgad, skimmerfull.
När slägter tallöst blomstra upp och falla
1 jordens låga dal,
Sin bardasång de lika modigt skalla
I fästets kuugasal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
