Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QAø
ÖBO
Ensam var du. Inlet jordiskt sinne
Fattat dig och makten som dig sändt.
Solen flammar; hvad han sluter inne
Ännu ingen känt.
Fråga icke jorden, då hon remnar,
Spor ej bottnen af det svällda haf,
Hvi hon mer ej odlarns tegar jemnar,
Hvarför vinstens julle går i qväf.
Lavan slocknar; dubbla skördar hölja
Fåran, der dess blåa åder lopp;
Hafvet renas ej, om ej dess bölja
Stundom röres opp.
Sparsamt blommar skönheten i Norden,
Kraften endast finner här sin vår;
Enkel, praktlös var du, Carl, på jorden,
Men din vagn en stjerneflock nu står.
Blott för Tro och Rätt, ditt höga syfte,
Bröt ditt lejon fram ur fridens lund,
Skakade sin mahn, och ramen lyfte
Öfver globens rund.
Såsom dundret, föddes du att tåga,
Hämnande, dit stålets skymt dig drog;
Icke blomman söktes af din låga,
Ekens trötts du endast nederslog.
Fjerran föll du, höga blixtens like,
Då han sänkes i den djupa sjö,
Fann, som han, uti ditt eget rike,
Icke ruin att dö.
Hjelten sjunker — hjelte-andan flyktar;
Stjernan slocknar ut — och natt blir natt.
Samma himmel står der flamman -lyktar,
Samma hällar der ditt lejon salt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
