Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Ljufvaste drömmen om säMhet och ära,
Kronan af lifvet, o Ungdom är du.
Lycklig är den, som i åldren kan här»
Glad dina törnfria rosor ännu.
Nicander.
Napoleons Monolog.
(Han sitter vid en af tvenne sorgpilar beskuggad källa i en romantisk
dal p& St. Helena. Bredvid honom slumrar i gräset den unga
Las Casas.)
Det lider —— till sitt mål min lefnad lider,
Ej tiden; han ej mera går framåt.
Med tunga steg han ned tillbaka skrider,
Och stannar lyssnande emellanåt.
Han lyssnar väl om dagen och om natten,
<Om ingen kommer med ett kraftens bud,
Om ej utöfver hafvets stora vatten
Condorens spända vingar gifva ljud.
Nej! Kronos! du får hjelpa dig allena;
Condoren fjettrad bor på Sanct Helena.
O! om ännu en gång ban flyga finge
Kring verlden, stolt och fri, som förr han fick,
Med tvenne stormar, en på hvarje vinge,
Med tvenne solar, en i hvarje blick:
I lifvets bok han skulle vända bladen,
Tillbringa än, i ofördunkladt sken, r
En bragdfull dag, så stark som Iliaden,
Och snart en afton, mild som Odyssén.
Då skulle fridens gyllne bin få komaa,
Och mätta sig ur segrens purpurblomma*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
