Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Vid dessa ord
En sång af Englarna i rymden hördes,
Och alla himmelskropparne begynte
En skon harmonisk gång kring solens glob:
Och allt försvann.
När nu den drömmande slog upp sitt öga,
Kom solen tågande ur Österns port,
Och foglar qvittrade i mullbärsträden,
Och hvita segel glänste uti sundet,
Af morgonvinden fyllda. Tycho Brahe
Stod hastigt upp: sitt anlet han betäckte,
Och tänkte djupt på verldarna och solen;
Men vid lärjungarna, som honom tjente,
Han denna dag ej talade ett ord.
När sedan ofta han, i milda samtal,
Förklarade för dem naturens under,
Och dem invigde i sin visdoms djup,
Han sade alltid: uTron ej blott på mig:
\tJag är ej mästare: jag ban bedragas;
uMen profven sjelfve: profven eder sjelfva!
<40ch den af eder alla ypperst är,
uSom minst af allt sin egen klokhet älskar,
JMen älskar Ljus och Sanning öfver allt."
Nicander•
Venedig,
Jag hälsar dig, Venedig! hjeltars amma,
Af frihet född, af egen styrka närd,
Som, räddande din helga oriflamma,
Vek hjeltemodigt undan Huunens svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
