Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Du är för fautasin étt eget rike:
Bland jordens städer ser du ej din like,
Och ingen stod ännu
I sin förnedrings <tøup sà högt som du.
I dina tempel, dina stora salar
Det är så mystiskt, aningsfullt och skumt;
Men tydligast det höga minnet talar
Och hörs, då det närvarande är stumt.
Ej vagnars buller vandrarns känslor störa;
Det enda ljud, som hinner till hans öra.
Är af gondolens gång,
Guitarrens klang och menskorösters sång.
Hvar stund bär melodi på sina vingar:
Med sång och spel man mäter dag och natt.
På böljan och på platserna det klingar:
Ja! hela lifvet är i toner satt.
Frid sväfvar öfver dessa tysta .vatten:
En fest är dagen och en fest är natten,
Jemt ny och jemt sig lik:
Musik och solsken, månsken och musik.
Fast Staten föll, sönk Folket dock ej neder;
Om det sitt sjelfbestånd förlorat har,
Det äger sina attiskt milda seder
Och många dygder af sin frihet qvar.
Stolt Venetianaren än på fädren tänker;
Men i hans uttrycksfulla öga blänker
En melankolisk frid,
Som frukten är af en förlorad strid.
Nicander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
