Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Neckens Visa.
Djupt i hafvet på demantebälleu
Necken hvilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pellen
Öfver skog, öfver berg och dal.
Qvällen herrlig står i svartan högtidsskrud;
När och fjerran ej en susning, intet ljud
Stör det lugu öfver nejden rår,
När hafvets kung ur gyllne borgen går.
Ägirs döttrar honom sakteliga
Gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
Söka fjerran eu våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen;
Ingen stjerna bådar Nattens drottning än:
Freja smyckar sitt gyllne hår,
Och Necken så sin sorg på harpan slår.
uO hvar dväljs du, klaraste bland stjernor!
I den blånande skymnings stund?
Du, som fordom, en af jordens tärnor,
Var min brud uti hafvets gründ,
Och, när hjertat brann vid mina ömma slag,
Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod,
Och gyllne harpan stum på vågen stod."
uMen dig Oden böd högt öfver jorden
Evigt stråla från Gimles famn.
Med sin harpa sångarn enslig vorden,
Qvar blott äger din bild, ditt namn.
Srntk Laesfbog. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
