Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
Hon.
Jag minns de många holmarna och dalen,
På blommor och på sångare så rik.
Ack! står ban qvar ännu, den gamla alen,
Är hyddan än den fordna hyddan lik,
Den mången gång jag stod och såg i salen
Hur solen sönk i guld bakom en vik! — —
Kom, Broder! kom och räck mig vänligt handen,
Yi vilja åter till de sköna landen.
Grafström.
Harpan.
I ensliga stugan, en kulen qväll,
Steg Gunnar med bark ifrån skogen:
Till bröd skall den bakas på ugnens häll;
Men icke ett mjöldoft fanns i hans tjell,
Och icke ett ax uppå logen; nej, icke ett ax uppå logen.
Då kommo emot honom barnen två,
Med bleknade kinder — de arma!
<4Gif bröd åt oss, fader! — Vi hungra så:
Ack! låt oss allenast en smula få." —
rtJag har intet: Gud sig förbarma!" :,:
ttNär moder bars bort på den svarta bår,
Och ner under mullen dess kista
Blef gömd uppå vallen, der kyrkan står,
En kaka du gaf — den var vätt af din tår —
Säg, fader! O var det den sista?" — :,:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
