Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Foten vägrade ofta att gå, och påsen på ryggen
Tyngde, fast blottad och tom. Uthungrad, med svikande krafter,
Kom jag till staden omsider och såg ett under af alla,
Såg, förståudige vänner, hvad ej jag tillförene skådat:
Gårdar, men ej kring gården ett fält med åkrar och ängar,
Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens.
Gårdar funnos der blott, högtimrade, fönsterförsedda,
Målade, stolta att se, framsträckte de brokiga rader
Långt, och emellan dem korsade hundrade vägar hvarandra.
Åter på vägarna hördes ett dån, som af åskor och stormar;
Kärror rullade fram, fyrhjuliga, silfverbeslagna,
Präktiga, byggda som hus: af de trafvande fålarnas hofvar,
Piskornas smällar och kuskarnas skri och bjulenas buller
Dånade luften, och darrade fönster och väggar omkring dem.
Men långt undan bekymran,’ med fröjd förnötande dagen,
Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar,
Fjerlarne lika, som sitta i skimrande skrudar på blomstren,
När solstrålen är varm, och sommarens vindar dem gunga.
Häpen gick jag på sidau och strök mot väggarne mäckan,
Mössan i handen jag bar och stannade oi]ta att helsa,
Ingen såg mig dock an; men alla de skyndade fram blott.
Sedan kom jag af ingen bemärkt till ett öppnare ställe,
Jemt, med stenar belagdt, af lysande gårdar omkringhvärfdt.
Der afbröt jag min färd och stod i bebagelig trygghet,
Armarna slagna i kors, och beundrade. Främst dock af alla
Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin höjd som en bergås.
Detta beundrade jag, och kunde ej mätla milt öga,
Seende jettarnes verk, ty af menniskor var det ej uppbygdt.
Men der stod vid min sida en man, som sopade flitigt
Vägen, och sköt med sin qvast den ymniga smutsen i högar;
Honom, med önskan att fråga om allt, tilltalte jag slutligt:
Säg dock, min vän, om en kyrka det är, eller annars för kungar
Ärnadt och byggt; af förvåning är hela mitt sinne betaget.
Så jag sade, men han teg stilla och bet sig på läppen,
Leende slugt, och ett skändeligt spratt ban närde i hågen;
Ty då jag vände mig om, att åter beundra och skåda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
