Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
Sänkte han qvanten i dyn och slog mig på ryggen, en svart fläck
Stannade efter, och styggt nedsmordes den tvättade mäckan.
Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid,
Rädd i min håg och forsagd, som tuppen på främmande sophög,
Men af en svårare strid jag möttes, en gosse i trasor
Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt
Smällde han händerna hop, högt hoppande: hitåt och ditåt
Vände han blickarna sen, och kallade vänner. I blinken
Ljöd till höger och venster ett sorl: barfotade ungar
Trafvade fram, kringyrde af smuts; med jublande fröjdrop
Sågo de mig och sprungo på svingande fötter omkring mig.
En lopp djerfvare fram och slet mig i mäckan, en annan
Hotade blott och sparkade opp, som en fåle, den tredje
Slog sig på knäna och skrek i sin fröjd spetsfundiga speord,
Medan den rörliga flocken allt mer förstärktes och stundligt
Käckare blef att nalkas och fly. Af skam och förbittring
Svor jag och rusade fram nu åt ett håll, nu åt ett annat.
Ändtligt fick jag med list en fången, och slängde i flocken
Honom, och slog en annan omkull, som en kägla; på en gång
Grep jag dem båda igen och agade båda med tung hand.
Skriande sprattlade dessa, med nödrop sprungo de andra
Vida omkring; folk skockades snart; två männer med sablar
Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhvärfd,
Fördes jag bort långs vägen och blef i ett fängelse insatt.
Men då jag såg mig häktad, och såg, hur dörren igenslöts,
Greps mitt hjerta af sorg, och jag satte mig neder att gråta,
Tänkande rörd på den tid, då jag lefde värderad af alla,
Tänkande rörd, hur jag nu med gråhår skulle, som fånge,
Sitta bland fångar och ej få glädjas af himlen och ljuset.
Bittert jag satt och gret, men nära min sida på bänken,
Hvilade två förståndige män med fjettrade fötter,
Glädtiga, språkande tyst om egna bedrifter och andras.
Dessa fördrogo ej länge min sorg, men svuro i hast till,
Snäsande båda; och så tilltalte mig bittert den ena:
Kyrktjuf, sjung dig ej hes, att din stämma må ljuda behagligt,
När sångmästaren snart slår takt på din rygg, och du åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
