Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Som en nödställd nästa ej förskjuter:
Blanda du, till hälften, bark i brödet,
, Ty förfrusen står vår grannes åker.
Stor var Tavastländare Ojan Pavo,
Stor och väldig ibland Finlands söner,
Stadig som en granbevuxen klippa,
Djerf och snabb och kraftig som en stormvind.
Tallar hade han med rödder uppryckt,
Kufvat björnar med sin blotta armkraft,
Lyftat hästar öfver höga gärden,
Och, som strån, förmätne männer nedböjt
Och nu stod den starke Ojan Pavo
Stolt och väldig jippå Lagmanstinget,
Midt på gården stod ban ibland folket,
Som den höga furan ibland småskog;
Men han hof sin stämma opp och sade:
Finns här en af qvinna född och ammad,
Som förmår att hålla mig på stället,
Blott ett ögonblick på samma ställe;
Den må taga straxt milt rika hemmau,
Den må vinna mina silfverskatter,
Den må äga mina många hjordar,
Och med kropp och själ är jag dess egen.
Så till folket talte Ojan Pavo;
Men förskräckte stodo bygdens drängar,
Tigande i nejden af den stolte,
Och der trädde ingen fram till honom.
Och med undran och med kärlek sågo
Bygdens flickor på den unga kämpen; *
Ty han stod, den starke Ojan Pavo,
Som den höga furan ibland småskog,
Och hans Öga brann, som himlens stjerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
