Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Kring ådrigan hals, kring snöhvitan hand,
Klart blänkte de rader af skönaste band
Med dyrbara perlor båd röda och blå,
Och rika guldringar på fingrarna små.
Och fiskaren var både modig och varm,
Han hade ej sofvit på jungfruarm:
Hvarendaste tärna i slottet som fanns,
Hon drömde om fiskarn, om krona och krans.
Men ve er, I arma, olyckliga mor!
I famnen af Hafsfrun kärasten dör;
När ottan är kommen, och hanen gal,
Då vaknen I opp till tårar och qval.
Den Hafsfrun bortröfvar den fagraste ros:
Han ror, och han ror, men ej hinner sin kos,
Hon hvälfver omkull sin brudgumes båt,
Som firar sitt bröllop med rop och med gråt.
Hos bruden han somnar i blåhvitan säng,
Och strömkarlen slår på sin festliga sträng;
Det vågiga sparlakan sänker sig matt,
Och brudfacklan lyser i mörkan natt.
Hon lyser ännu både höst och vår,
Hvareviga qväll, hvarteviga år,
Så blekt uti dimman på svartan sjö,
Och flämtar på ängsliga strandens snö.
Mcdborn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
