Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Regnbäcken.
Vid midnattens timmar, ur molnens bädd
Han fallar med tårar, den lilla;
Han gråter ej länge . . • Han blef litet rädd,
Men gjorde sig allsicke illa.
I blomsterparken går Solen opp,
Att vandra sin vanliga bana;
Då ser hon, bur gossen, från bergets topp,
Så lustigt har lärt sig att kana.
Se*n bygger han dammar af flarn ocb strå
Och hvad han till bygget behöfver,
Men när han har färdigt, I skullen se på,
Ilur hurtigt han hoppar deröfver.
Se n springer han yster och leker i sand,
Och jollrar helt lågt och allena:
Han hittar små stenar, och tar dem i hand,
Och skurar dem blanka och rena.
I ängen, på skönaste blomsterstig,
Nu lyster det gossen spatsera,
Der blottar han barmen, der svalkar han sig
I busken, och orkar ej mera.
Men gossen han trifs icke länge att bo
I skuggan och vara så stilla;
Det spritter i blodet, han har ingen ro,
Förrän han får tumla och trilla.
Ur lummiga vidén, der tyst han stått,
Nu tittar han ut med sitt öga,
Som molnfria himlen, så klart och så blått,
Han vänder det huldt mot det höga.
Svensk Læseboff. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
