Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
Bevars! hvad den lilla har klädt sig så grann!
Blå kjortel med blommande prickar;
Skön Jungfrun i löftet åt Riddarn, minsann,
Ej skönare mantelen stickar.
Till gärdsgåln han springer, och nyfiken står
Och ser genom springan åt hagen;
Men hjertat nu pickar allt hvad det förmår,
Af oro han känner sig slagen:
Fast flygtig, han lemnar ej gerna sin lund,
Så vann med små blommor att leka, —
Han stannar helt litet, men vänder på stund;
Den älskande kan icke tveka.
Violer och liljor, de fagra små,
Kring gossen sig skocka tillsamman;
Och alla de blommor, på marken der stå,
De hafva med honom sin gamman;
De kransa hans hufvud och rundt kring hans lif
Den skönaste gördel de väfva,
Och snart om hans kyssar de komma i kif,
Att gossen så nära de qväfva.
Men solen nu bäddar sin rosensäng
Och sjunker från fästet så stilla,
Från slumrande blommor, på doftande äng,
Då vaknar och rymmer den lilla;
På dimman i dalen han klättrar så snällt,
Att hinna de vandrande skyar,
Och hoppar se’n neder på okända fält
Och barndomens öden förnyar.
Hedborn*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
