Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Emmas s^erna.
Jag gerna upp mot himlen ser,
När solen går i molnen ner;
Ty jag en liten stjerna har,
Som lyser der så skon och klar.
Den stjernan är min Pappas blick.
Jag honom sjelf ej skåda fick:
På jorden hans besök blef kort;
När jag kom dit, så for han bort
Hans öga följer mig ändå,
Hans vinkar nog jag kan förstå;
Ty jag har märkt, att vissa dar
Så lysar stjernan mera klar.
Det var en dag, då jag ej gjort
Och tänkt detsamma, som jag bort;
Det var en qväll — ack! just i går —
Då stod i Pappas blick en tår.
Rätt sorgsen tycktes stjernans mine,
Men jag drog genast för gardin
Och tänkte: aldrig, aldrig ger
Jag himlen skäl att sörja mer!
Och säkert blef han åter glad;
Ty se’n, när aftonbön jag bad
Och slöt med några tårar den,
Då såg jag stjernan le igen.
28*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>