Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Hvem dör jag för? — Min graf man bäddar redan.
Med hälften blommor och med hälften snö.
Det kyler såren och det läkar svedan;
Men glad, som svanen vill i sång jag dö.
Väl är farväl det svåraste af orden,
Och mycket skönt det funnes än på jorden,
Och kall är grafven, mörker deruti.
–-Men allt det der är snart förbi, förbi!
Böttiger.
Färjekarlen.
I sjutton år låg min boning på strand,
Men sjelf har jag lefvat på vågen den blå:
Att hjelpa den ena och andra i land
Jag måste väl ut, fast böljorna gå
Uti qvällen.
Jag sår inga tegar, jag skär ingen skörd,
Men plöjer med årån det klippiga sund;
När fäijan ur stormen är lyckligen förd,
Jag glad går till stugan att hvila en stund
Uti qvällen.
Snart åter hörs rop. Väl är mörkt ut på sjön,
Men hurtigt jag gungar på djupen igen.
Vid spinnrocken beder min hustru en bön,
Och lägger nytt bränsle på spiselden se’n,
Uti qvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
