Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
leoborg, Sthlm 1795—1812) är en vår i svenska vttterheten,
full af idylliskt behag och fin känsla. Derom vittnar hans Idyll:
Atis och Camilla (1761), som väl icke saknar fransk
förkonstling, men dock är rik på sköna skildringar af naturen och
menniskohjertat , liksom hans få öfriga idyller af mindre omfång.
Grefve G. F. Gyllenborg (den förras innerlige vän, f. 1731,
CanceHiråd, † 1808) anföres här icke för sitt långtrådiga och
torra alexandrinska epos: Tåget öfver Bält, efterapadt Henriaden,
utan för sina fabler och sina naturskildringar i Årstiderna, fyra
lyriska stycken, sma elegier och satirer, t. ex. Afsked från
ungdomen, Öfver själens styrka, Menniskans nöje och elände m. m.
Ven akademiska tiden har sitt namn af Svenska Akademien,
som 1786 stiftades af Gustaf III, efter franska Akademiens
mönster, och som ännu fortfar. Dess ändamål är att skrifva ett
Svenskt Lexikon och en Svensk Grammatika (den sednare
utkom för några år sedan, men tillfredställer ingalunda anspråken),
samt att uppmuutra svenska snillen genom utdelande af
guldmedaljer för prisskrifter: Den har icke verkat något betydligt,
och är derföre, om icke onyttig, mest en ceremoni eller titulatur.
Dess medlemmar äro 18. Der hafva, det nekas icke, de fleste
af landets vittra snillen, sedan 1786, haft en plats. Den franska
smaken stadfästades genom detta kungliga cotteri. Denna periods
bästa akademiska skalder äro Gustaf III, Kellgren, Leopold
och Oxenstjerna; icke akademiska, och ny romantiken
förberedande, skalder voro: Bellman, Lidner, Thorild och Fru Lenngren.
Gustaf III var en snillrik talare och af hela sin själ
tillgifven Sångens Magter, såsom äfven bevittnas, af hans, ganska
nätta och behagliga, dramer på prosa, väl icke rika på poesi
och dramatiskt djup, men än i dag ganska sevärda: Gustaf Vasa,
Gustaf Adolf och Ebba Brahe, Helmfelt, Svartsjuka
Neapolita-narn m. fl. (Theaterstycken, 2 B., Sthlm 1826). Flera af dessa
fick Kellgren (f. 1751, † 1795, pensionerad; Saml. Skrift.,
4 B., Sthlm 1796, Örebro 1838) i uppdrag att sätta på lyriska
verser och förvandla till operor. Den bästa af dessa
omstaf-ningar är Gustaf Vasa (1786), som ännu gifves. I Dramer
lyckades icke Kellgren, men väl i Satirer, qvicka och bitande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
