Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. I. Lyrik - Inledning. II. Epik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geijer (»Kolargossen», »Vikingen»), Tegnér (vissa af Fritiofsromanserna),
Afzelius (»Näckens polska»), Stagnelius (»Näcken», »Fiskaren» m. fl.),
Malmström (»Hvi suckar det så tungt uti skogen?») m. fl.
—
II. Epik. I epiken framställes i berättande form en
tilldragelse såsom förfluten. Detta kan ske antingen på
vers (epos eller hjältedikt, versifierad berättelse o. s. v.)
eller på prosa (roman eller novell). I epiken träder
författarens person i bakgrunden; han endast berättar en följd
af händelser, hvilka organiskt utveckla sig ur hvarandra.
1) Epik i versform.
Här är först att märka de olika nationernas folkepos,
hjältedikten i egentlig mening, som på ett naivt sätt skildrar en följd
af storartade tilldragelser från en öfver det vanliga upphöjd värld,
vanligtvis från folkens sagotid. Typiska för detta epos äro de
grekiska forndikterna Iliaden och Odysséen af den mytiske skalden
»Homerus», som så till sägandes utgöra »kanon» och den oupphinneliga
urbilden för en hjältedikt; antagligen äro de alster af flera
släktleds diktning.
Andra folkliga hjältedikter äro de stora indiska epopéerna,
den tyska medeltidsdikten Niebelungenlied (fr. omkr. 1200),
hvilken behandlar samma ämneskrets som flertalet af den isländska
Eddans hjältesånger, den finska Kalevala-sången, den
angelsaxiska Béowulfs-dikten och de gamla gaeliska sånger, som legat
till grund för Macphersons Ossian.
Viktiga episka alster äro ock de nordfranska riddardikterna,
af hvilka sången om Roland är den äldsta och märkligaste.
Bland de olika slag af konstepos, som framträdt, märkes först
den latinska epopéen, hvars förnämsta alster är Vergilius’ Eneid,
som är en reflekterad efterbildning efter det homeriska mönstret.
Flera författare (under 1500—1700-talen) ha behandlat historiska
eller föregifvet historiska ämnen (gärna med öfvernaturliga
väsen såsom ingripande) i den »klassiska epopéen» (äfven kallad
pseudoklassisk) med Tasso (Befriade Jerusalem), Camoëns
(Lusiaderna), Voltaire (Henriaden) o. a.
Den romantiska hjältedikten upptager till behandling något
ämne ur riddarlifvet eller ur folksagan, gärna med kärleken
såsom hufvudmotiv. (Ariosto: Rasande Roland.) Hit kunna ock
närmast räknas Oehlenschlägers Helge, Tegnérs Fritiofs saga,
betraktade som ett helt.
Det religiösa eposet begagnar troslärans gestalter såsom
själfständiga hjältar. De berömdaste diktverken äro här: italienaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
