Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. II. Epik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dantes (f. 1265, död 1321) Divina Commedia och engelsmannen
Miltons (död 1674) Det förlorade paradiset.
Det borgerliga eposet skildrar ämnen ur den borgerliga
sammanlefnaden, ofta med idyllisk (se härom sid. 9) anstrykning.
(Ex. Goethes »Hermann und Dorothea»; Tegnérs »Nattvardsbarnen»,
Runebergs »Älgskyttarne» och »Hanna».)
Ett egendomligt slag af epos är den komiska hjältedikten,
som tager sitt ämne på ett skämtsamt sätt, oftast genom ett
parodierande, förvändande, af den stora hjältedikten, i det man
tillämpar dess höga uttryck på hvardagslifvets små förhållanden. (Ex.
Holbergs »Peder Paars»; Rudbecks »Boråsiaden» och fosforisternas
satiriska hjältedikt »Markalls sömnlösa nätter».)
Utom dessa episka dikter märkas i synnerhet inom nyare tiders
litteratur ett stort antal versifierade poetiska berättelser, hvilka
behandla någon enskild episod ur den borgerliga sammanlefnaden,
ur landtlifvet, ur krigslifvet, ur äfventyrslifvet o. s. v.
—
Ex.: Byrons Poetiska berättelser (»Giaurn», »Bruden från Abydos»
m. fl.); Tegnérs »Axel»; Runebergs »Nadeschda» samt de flesta af Fänrik
Ståls sägner; Sturzen-Beckers berättande dikter och Snoilskys »Svenska
bilder».
Någon gång kan denna poetiska berättelse rent af utvidga sig
till en bred »roman i vers». (Ex.: Byrons »Don Juan»,
Paludan-Müllers »Adam Homo».)
2) Epik i prosaform.
a) Prosaromanen skildrar med bredd och utförlighet ett helt
lifs utveckling genom en sammanhängande följd af tilldragelser och
gifver därigenom också ofta en bild af samhällslifvet i dess helhet,
sedt från någon viss sida. Hufvudintresset i en roman beror
antingen på det spännande uti de omtalade händelserna eller — och
detta är ett högre slag af romaner — på det djupgående och
träffande i den psykologiska framställningen af personernas
karaktärer och dessa karaktärers utveckling. Romanen kan antingen
upptaga ett ämne ur samtidens lif eller ur förflutna tiders historia
(»historiska romaner»). För öfrigt har man äfven under äldre tider
(1300—1600-talet) med förkärlek odlat ett slags fantastiska
»riddarromaner», »heroiska romaner» och »herderomaner».
Den utmärkte spanske romanförfattaren Cervantes (död 1616) satiriserar
i sin »Don Quijote» tidens äfventyrliga riddarromaner men skapar därmed
samtidigt ett mästerverk af realistisk romandikt; en berömd
äfventyrsroman är engelsmannen De Foes »Robinson Crusoe» (början af 1700-talet),
som af eftervärlden begagnats såsom ungdomsläsning; bland engelska
romanförfattare hafva f. ö. särskildt Richardson (känslosamma romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
