Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius - Georg Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars Wivallius (född 1605, † 1669) är den bäste
representanten för den äldre visdiktningen och var en mycket
framstående poet. Hans skaldskap visar en frisk och
originell uppfattning af lifvet och naturen. Med alla sina laster
är han en egendomlig typ för det af alla skrankor obundna
renässanslynnet, en skepnad sådan som förekommer i flera
länders litterära häfder. Hans skaldskap står i formellt
afseende kvar på den gamla bottnen, men hans
strofbildning är rikare och rimmen ledigare än hos öfriga skalder
från den för-stiernhielmska tiden. Han besjunger med
poetisk uppfattning naturens skönheter, frihetens
välsignelse, skrifver religiösa sånger med känsla för bibelns poesi
och äfven erotiska dikter af dels glad, dels vemodsfull
stämning. Genom dessa dikter blef han en mycket populär
skald, hvars visor trängde djupt ner, hvilket särskildt var
fallet med den berömda sång han diktade, när han fördes
i fängelset: Varer nu glad, mine fiender all! Nämnas må
ock: Klagovisa öfver en lång kall vår.
Lefnad: Lars Wivallius var fogdeson från örebrotrakten
(Vivalla), reste såsom student till utlandet under trettioåriga krigets
tid och förde en tid ett högeligen äfventyrligt lif, dragande sig
fram från land till land genom mångahanda talanger och
mångahanda skälmstycken, hvarom en del ulspegelsanekdoter voro gängse.
Vid hemkomsten kulminerade hans äfventyrliga bedrifter, då han
under falskt namn — baron Erich Gyldenstierne — lyckades vinna en
skånsk adelsmans, herr Wulff Grijps dotter och ingick gifte med
henne. Detta framkallade en skilsmässeprocess, hvarunder Wivallius
i sina mästerligt skrifna inlagor lade å daga glödande vältalighet
och stor fyndighet. (Ett exempel på hans galghumor är försvaret
för det falska namnet: Jeg Eriche Gyldenstierne = Jeg er ikke
Gyldenstierne.) Emellertid dömdes han 1634 till fångenskap å
Kajaneborg, där han satt i sju år. Efter frigifvandet blef han
advokat i hufvudstaden samt flyttade slutligen till sin födelsebygd.
—
Georg Stiernhielm (född 1598, † 1672) är den svenska
vitterhetens främsta namn under storhetstiden. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
