Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck - Frihetstiden (1719--1772). Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 STORMAKTSTIDEI1VARFVET.
utgör höjdpunkten af tidens djärfva patriotiska drömmar
på fornforskningens område men tillika är frukten af
mycket betydande lärdom. Här söker han bl. a. med
hjälp af en godtycklig etymologi (t. ex. Herakles =
hära-klädde; hyperboré - yfverboren) och med samgjutning af
saga och historia bevisa, att Sverige var det först odlade
landet på jorden, Platos sagoland, Atlantis - den
västerländska, jafetiska kulturens vagga. Det hela var ett
snillrikt jättehugskott, på en gång ett lärdt arbete och en dikt,
framlagdt i ett rättframt, omedelbart, hänfördt språk.
Lefnad: Olof Rudbeck var född i Västerås, son af den
utmärkte biskopen och bildningsfrämjaren Johannes Rudbeckius,
Messenius’ gamle motståndare. Till Uppsala kom han vid unga år,
och efter utländska resor, som han företog på drottning Kristinas
bekostnad, fick han också där hela sitt lifs verksamhet. Han gjorde
vid 22 års ålder en märklig anatomisk upptäckt (af de s. k.
lym-fatiska kärlen), höjde medicinens och botanikens studium, byggde
en anatomisk lärosal, planterade och vårdade med stora
uppoffringar universitetets botaniska trädgård, inrättade en teknisk skola
i förening med ett manufakturverk vid Fyrisån, där studenter, som
ville ägna sig åt praktiska sysslor, fingo undervisning, ledde
ungdomens musikaliska öfningar, utgaf landskapslagar och sagor och
deltog tillika i stadens offentliga värf på ett sätt, som vid hans
död framkallade det trohjärtade erkännandet: i>Allt, som skulle
göras, gjorde lian i stoln». I allt lade han i dagen en eldig,
duglig och vaken om också mycket själfrådig natur. - Vid den
stora branden i Uppsala i maj 1702 uppbrunno hans dyrbara
samlingar, den outgifna fortsättningen af Atlantikan, äfvensom en del
af hans stora botaniska planschverk (Gampi Elysii) jämte en mängd
i trä skurna figurer till detta verk. Med själsstyrka såg den gamle
frukterna af trettio års mödor gå till spillo och glömde sina egna
förluster för den allmänna olyckan. Ett halft år senare skattade
han själf åt förgängelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
