Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustavianska tiden (1772--1809). Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville gifva åt litteratur och. konst. Den inskränkte sig
visserligen mest till valet af ämnen, men tiden hade en
alltför kosmopolitisk anstrykning för att tillåta någon i
djupare mening nationell litteratur att uppspira. Härtill
kom också, att de högre klassernas språk var öfver höfvan
uppblandadt med franska ord och vändningar, som man
likväl i vittra skrifter sökte undvika.
Såsom frukter af denna Gustafs fosterländska sträfvan
torde återupprättandet af Svenska teatern och stiftandet
af Svenska akademien böra betraktas. Det var i början
af år 1773, som Gustaf åter öppnade en kunglig svensk
teater, på hvilken till att börja med öfvervägande operor
uppfördes (skrifna delvis efter hans egna planer); senare (på
1780-talet) inrättades en särskild skådeplats för dramatiska
stycken; mera folkliga lustspel uppfördes på en enskild
»komisk teater». Svenska akademien inrättades år 1786
efter mönstret af den af Richelieu stiftade franska och
fick i uppdrag att uppodla språket, befordra vältalighet och
skaldekonst samt ära minnet af stora svenska män.
Ledamöterna skulle vara 18 till antalet. Själf utnämnde
konungen 13 medlemmar, som utsago de öfriga 5. Bland dessa
akademiens första ledamöter voro v. Höpken, Kellgren,
Oxenstierna, Adlerbeth, von Bosenstein, Gustaf Fredrik
Gyllenborg och Leopold. Samtidigt med stiftandet af Svenska
akademien ombildade Gustaf Lovisa Ulrikas
vitterhetsakademi till en »vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademi», med hufvudsakligen historiskt och arkeologiskt
syfte.
De skalder, som tillhörde Svenska akademien eller
slöto sig nära till dess krets, odlade företrädesvis
odediktningen, lärodikten, den kvicka satiren och den lätta
skämtdikten, hvarjämte inom prosan det praktfulla men
föga sakrika »äreminnet» stod högt i kurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
