Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 GUSTAVIANSKA TIDEN.
en idyll af oförliknelig fägring från en prästgård på
landet.
Af satiriskt skaplynne äro bland annat följande:
Grefvinnans besök, som riktar sin udd mot kryperiet för de
förnäma och mot nedlåtenheten, Fröken Juliana, Porträtterna,
som satiriserar bördsstoltheten, samt de ypperliga komiska
skildringarna Biografi, Min salig man. En travesterande
framställning af den olympiska gudaskaran äga vi i
Kärleken och dårskapen.
En lärodikt, åt hvilken man gifvit nog stor betydelse,
är »Några ord till min kära dotter», hvari hon, måhända
på grund af egen bitter erfarenhet, meddelar en följd
halft satiriska klokhetsregler åt sitt kön.
Efter år 1800 skref fru Lenngren endast enstaka
dikter.
Lefnad: Anna Maria Malmstedt var dotter af docenten,
sedermera titulärprofessorn M. Malmstedt i Uppsala och föddes,
medan föräldrahemmet led stor nöd, i det fadern såsom misstänkt
för herrnhutism vid denna tid var förbjuden att utöfva sitt
lärarkall och därmed afstängd från möjligheten att förtjäna sitt
uppehälle. Senare ljusnade det dock för honom; dottern uppväxte i
ett lyckligt, om än torftigt hem och erhöll af sin fader en lärd
uppfostran. Genom de öfversättningar af operor, som hon utförde
på högt uppdrag, kom hon i beröring med Stockholms litterära
kretsar samt med hofkretsarna. Dock torde hon ha fått lida
åtskillig smälek från håll, där man ogillade, att kvinnor ägnade sig
åt lärdom och vitterlek, och detta var måhända anledningen till att
hon efter sitt giftermål skref anonymt, att hon »gömde lyran under
sitt sybord» och särskildt lade an på att synas prosaisk. Hon
var såsom husmor ett »mönster för sitt kön», skötte sina husliga
plikter ej blott med trohet utan med nöje. Utmärkt och
älskvärd värdinna, samlade hon kring sitt tebord de akademiska
författarnes krets. Hennes enskilda lif var ädelt. Hennes senare år
förbittrades af svåra kroppsliga lidanden, som hon bar med tålamod
och stor själsstyrka. »Det är visst», skrifver Choræus, »att fru
Lenngren i sitt hus väcker lika mycken vördnad som hennes
skaldestycken beundran. Man måste bli kär i detta enkla,
anspråkslösa och goda väsende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
