Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya statsskickets tid (1809--1830). Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSIKT. 123
vore bunden af hvardagsmänniskornas moral. Med dessa
nyromantiker såsom förebilder uppträdde redan vid
tidehvarfvets början de uppsalastudenter, som med ungdomlig
djärfhet och hänsynslöshet gjorde bräschen i den gamla
skolans murar. Dessa den »nya skolans», de s. k.
fosforisternas, främsta män voro Atterbom, Hammarsköld och
Palmblad. Dem nära stod Geijer. Af stor betydelse voro
de kalendrar och tidskrifter, som fosforisterna utgåfvo.
Andra af tidens ledande män, såsom Tegnér, Wallin,
intogo en mera »neutral» ställning; stundom skiftade de
skarpa hugg med fosforisterna, men i sin egen alstring
förete de i många afseenden frändskap med dem och
röja blick för svagheterna i den äldre tidens skaldskap
och bildning. Tegnér (liksom ock Ling) visar sig
sålunda påverkad af den danska nyromantikens främste
man, Oehlenschlceger; den ursprungligen akademiske Wallin
närmar sig i sin psalmverksamhet den nya tidens
åskådning. (Såsom typiskt för de s. k. »neutrernas»
åskådningssätt kan framhållas Tegnérs juleltal 1817 med dess åt
båda hållen riktade anfall.)
Flera skalder, som senare framträdde, såsom Stagnelius,
Erik Sjöberg (Vitalis), Nicander, visa sig vara utpräglade
nyromantici, ehuru de icke inmönstrats i fosforisternas
led. Så ock i eminent grad Almqvist, hvilken emellertid
först under nästa skede utvecklar sin fulla egendomlighet.
En företeelse, som utan att ursprungligen vara af
litterär art, dock fick litterär betydelse, var det s. k.
Götiska förbundet, hvilket är en yttring af tidens sträfvan
för häfdande af det folkegna. Det stiftades i Stockholm
af några unga män, mest värmlänningar, hvilka ställde
sig som uppgift att väcka en fosterländsk anda i
samhällslif, forskning, litteratur och konst. Sin egentliga
märklighet fick denna, ursprungligen som ett slags skämt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
