Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Det nya statsskickets tid (1809--1830). Fosforisterna och deras strid mot Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORISTERNAS STRID. 135
Ar 1812 utnämnd till professor i grekiska språket i Lund, tillbragte
Tegnér i detta ämbete tolf lyckliga år, aktad såsom
universitetslärare, beundrad såsom skald, älskad såsom enskild person. Under
denna tid stod hans diktning i sin rikaste blomma. Lycklig lefde
ban bär i sitt boningshus vid hörnet af Gråbrödragatan och
Klostergatan och bland sina vänner i »Härberget». I sitt rymliga
arbetsrum (som nu vårdas som ett Tegnérmuseum) skapade han
smågno-lande och spatserande fram och åter sin »Axel», sin »Fritiof» och
många andra dikter.
Till denna boning kom år 1818 kallelsen till ledamotskap i
Svenska akademien efter Oxenstierna och år 1824 utnämningen
till Växjö biskopsstol. Biskopsbefattningen passade mindre för hans
lynne än professoratet. Han ägnade emellertid stor omsorg åt
skolväsendet och var älskad i stiftet; däremot var det själfskrifna
rikdagsmannakallet honom en plåga, och prästerskapets
okunnighet vållade honom mycken harm. Svårmod, ärftligt i hans släkt,
började lägga sin tunga hand på hans hjässa och slog slutligen
(1840) ut i full sinnessjukdom. Tegnér vistades någon tid för
botande af denna olyckliga sjukdom utomlands och kunde redan
året efter återtaga sin verksamhet, men kraften var bruten,
nya nervslag förlamade honom, och den 2 november 1846 bröt
skaldens ande sina jordiska bojor. I hans sista stunder, medan
han fantiserade i feberdrömmar, voro ljus och vatten - klarhetens
symboler - hans längtan och vederkvickelse. Och som ljusets,
klarhetens målsman står Esaias Tegnér i vår svenska diktning.
Fosforisterna och deras strid mot Akademien.
Fosforismen - så kallad efter tidskriften Phosphoros -
utgick från en krets uppsalastudenter, nästan samtliga
östgötar. Redan 1803 hade Lorenzo Hammarsköld i Uppsala
stiftat ett litet vitterhetssällskap (Vitterhetens vänner).
Sedan detta upphört, bildade år 1807 den rikt begåfvade
nyromantikern P. D. A. Atterbom - då en sjuttonårig
student - Auroraförbundet, som blef barometern, hvilken
förebådade stormens annalkande. Här uttalade nämligen
den ungdomliga kretsen sina åsikter, hvilka offentligen
och såsom uttryck för ett parti dock först framträdde
i fosforisternas tidskrifter Polyfem, som utkom i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
