- Project Runeberg -  Svensk litteraturhistoria i sammandrag /
147

(1904) [MARC] Author: Karl Warburg - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEIJER. 147

målar det trotsiga vikingalynnet, Den siste kämpen, Den
siste skalden, Odalbonden. Andra hans skaldestycken
(exempelvis Bergsmannen) äro utprägladt nyromantiska. Geijer
skref sedan endast mera sällan dikter, vanligen som ord
till någon af honom komponerad melodi, såsom Kolargossen,
i hvilken en viss folkviseklang framtonar. Med all sin
romantiska läggning bevarar hans diktning en egendomlig
klarhet och verklighetstrohet. Hans form är ofta
otillfredsställande, och skaldskapet var för honom aldrig någon
lifsuppgift.

Sin största betydelse äger Geijer såsom häfdatecknare.
Svea rikes häfder (1825) är egentligen blott en inledning
till vår historia, skildrande svenskt folklynne, svensk
natur och svensk forntid; i Svenska folkets historia har
han med öfverlägsen förmåga i stora drag tecknat
Sveriges öden till Karl X Gustaf. Geijer har gått till verket
iéke blott med den vetenskaplige forskarens allvar, han
har äfven skådat sammanhanget med tänkarens skarpa
blick och utfört skildringen med skaldens konst. Hans
stil är manlig och kärnfull, han älskar korta,
karakteristiska satser; öfverallt röjer sig snillets förmåga att i få
ord säga mycket, ehuru visserligen uttrycket stundom
blir något dunkelt och orakelmässigt.

Geijer, som vid sidan af sitt historiska och filosofiska
författarskap äfven skrifvit ett antal uppsatser i
samhälleliga ämnen i starkt konservativ, delvis reaktionär anda
(»den historiska skolans ultraism»), ägnade sig från slutet
af 1830-talet mera öfvervägande åt politisk
författarverksamhet och nu i liberal riktning, förklarande, att han
»genom historiska studier drifvits från den historiska
skolan». I Litteraturbladet (1838-39) behandlade han
särskildt läroverksfrågan, representationsfrågan och
fattig-Tårdsfrågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:07:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlihist/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free