Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Per Henrik Ling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådde fram. Under en resa till England, som var af stor
betydelse för hans utveckling, utnämndes han till docent i historia (år
1810) och ingick följande året i Götiska förbundet, i hvars
verksamhet han ifrigt deltog. I början af 1815 höll han föreläsningar
öfver svenska historien, som besöktes af ett för den tiden oerhördt
antal åhörare, bland dem den tyska författarinnan Amalia v. Helvig
som då vistades i Uppsala och dit förde en fläkt från den stora
kulturvärlden. Hon gjorde på honom ett djupt intryck och bidrog
väsentligen till hans andes genombrott; väckte ej minst hans sinne
för konstens skönhet. År 1817 blef Geijer professor i historia
och ansågs såsom universitetets främste man på sin tid.
Professorsstol och häfdatecknarkall höll han ock så kära, att han för
dem afböjde anbud af biskopsstol och statsrådstaburett.
År 1821 blef Geijer med anledning af den filosofiska skriften
»Thorild» utsatt för en tryckfrihetsprocess, som kunnat medföra
landsförvisning, i det att vissa åsikter, som han uttalat om
dogmerna, ansågos innebära förnekelse af den rena evangeliska läran.
Till allmän glädje i hela landet — men främst i Uppsala —
frikändes emellertid Geijer.
Geijers politiska »affall» — 1838 — från de åsikter han förut
häfdat väckte naturligtvis det största uppseende och var af betydelse för
vår inre utveckling. Mycket fick han af forna meningsfränder lida
för sin öppet uttalade öfvertygelse. Också sjöng han samtidigt:
»Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida haf.
Stjärnhvalfvet öfver honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans graf.
Framåt! så är hans ödes bud,
och i djupet bor, som uti himmeln, Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
