Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl August Nicander - Bernhard von Beskow - Kristian Erik Fahlcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
italiensk resa och bland hvilka funnos flera af Nicanders
bästa skapelser. Den nordiska sagan och historien
besjälade åter hans Runor, af hvilka »Erik Vasas runa» är
mest känd. Bland hans lyriska dikter märkes i öfrigt
Vågen (»Mitt lif är en våg»).
Bernhard von Beskow (född 1796, adlad och
baroniserad, öfverstekammarjunkare, † 1868) var närmast en den
akademiska skolans epigon: »en efterboren gustavian». Med
Tegnér och Leopold som förebilder besjöng han fosterlandets
stora minnen i praktfulla, kanske blott alltför praktfulla
verser. Sina första Vitterhetsförsök utgaf han redan 1818.
Han förhärligade äfven dessa minnen i flera dramer, skrifna
på 1820- och 1830-talen med den tyske skalden Schiller till
mönster utan att dock kunna närma sig honom i dramatisk
spänning. Bland dessa hans skådespel må nämnas Torkel
Knutsson samt Erik XIV. Såsom prosatör har han skrifvit
vältaliga men nog mycket förskönande historiska och
litterära minnesteckningar. Beskow deltog ifrigt, ehuru
anonymt, i de politiska striderna, å den ytterligt
konservativa sidan.
Ända från 1834 till sin död, således under ett
tredjedels århundrade, var v. Beskow Svenska akademiens
sekreterare och utgjorde – så till sägandes – personifikationen
af akademien, tillika verkande såsom frikostig gynnare af
vitterhet och skön konst.
Kristian Erik Fahlcrantz (född 1790, död 1866 såsom biskop
i Västerås, förut teologie professor i Uppsala) är en märklig
satiriker, enkanneligen uti sin allegoriska skapelse Noaks ark
(1826), i hvilken skalden bl. a. låter syndaflodens personer
uppträda och parodiera de olika riktningarna inom samtidens litteratur;
detta poem vimlar af ett stort antal kvicka men för vår tid
svårfattliga anspelningar på personliga och lokala tidsförhållanden.
Han har äfven senare skrifvit ett af högtidligt allvar genomträngdt
men mycket ojämnt epos i 14 sånger, Ansgarius, utfördt i växlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
