- Project Runeberg -  Svensk litteraturhistoria i sammandrag /
Det nya statsskickets tid (1809--1830). Fosforisterna och deras strid mot Akademien

(1904) [MARC] Author: Karl Warburg - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Det nya statsskickets tid (1809--1830)
Öfversikt

Fosforisterna och deras strid mot Akademien.

Fosforismen -- så kallad efter tidskriften Phosphoros -- utgick från en krets uppsalastudenter, nästan samtliga östgötar. Redan 1803 hade Lorenzo Hammarsköld i Uppsala stiftat ett litet vitterhetssällskap (Vitterhetens vänner). Sedan detta upphört, bildade år 1807 den rikt begåfvade nyromantikern P. D. A. Atterbom -- då en sjuttonårig student -- Auroraförbundet, som blef barometern, hvilken förebådade stormens annalkande. Här uttalade nämligen den ungdomliga kretsen sina åsikter, hvilka offentligen och såsom uttryck för ett parti dock först framträdde i fosforisternas tidskrifter Polyfem, som utkom i Stockholm åren 1809--1812, redigerad af J. E. Askelöf (fil. magister från Lund, död 1848) med biträde af Hammarsköld, Livijn m. fl., mera en skämttidning, som genom löjets vapen skulle angripa den gamla skolan -- Polyfem, den enögde cyklopen kallades tidningen, emedan den såsom enögd skulle skåda rätt fram --, samt Phosphoros, ljusbäraren, som utgafs i Uppsala 1810--1813 och som var ett teoretiskt och poetiskt organ för den nya skolans idéer. Medarbetare häri voro Atterbom, Palmblad, Hedborn, Sondén m. fl. Sina skaldestycken meddelade fosforisterna sedan företrädesvis i Poetisk kalender, som utgafs af Atterbom (1812--1822), under det att deras samtidiga kritiska organ åren 1813--1824 var Svensk Litteraturtidning.


Titelblad till tidskriften Phosphoros.

Akademisternas försvar fördes skickligt och ihärdigt men utan djupare poetisk uppfattning af Per Adam Wallmark (kunglig bibliotekarie, död 1858) i Journal för litteratur och teater och senare i Allmänna journalen.

Bland andra bistod honom Leopold i denna strid med ett af de kvickaste inläggen: Silfvertonen, liksom äfven Wallin, Valerius och Järta deltogo i striden. Bistånd fingo dessa äfven af flera yugre, bland dem Tegnér, som ju i vissa punkter ogillade nya skolans åskådning.

Fosforisterna utgåfvo 1820--21 ett stort komiskt satiriskt epos i två delar kalladt Markalls sömnlösa nätter. Med användande dels af den grekiska, dels af den sydeuropeiska hjältediktens former förlöjligade de här på ett synnerligen roligt sätt sina motståndare (Wallmark var åsyftad med »den hjärneberöfvade Markall») men skämtade äfven med sig själfva. De viktigaste medarbetarne i denna dikt voro Hammarsköld, Dahlgren och Livijn.

I början af 1820-talet afstannade den egentliga striden, och de nyromantiska synpunkterna blefvo alltmera gällande, ehuru efterdyningar alltjämt förspordes i spridda skärmytslingar. Motståndet mot fosforismen öfvertogs nu af den liberala pressen (Johan Johansson i Argus och den akademiskt-liberale Anders Lindeberg i Stockholmsposten).

I sin kamp mot akademien och den akademiska smakens epigoner togo fosforisterna vid, där Thorild slutat, påyrkande, såsom ofvan är antydt, känslans och fantasiens rätt gentemot en snäft förståndsmässig uppfattning af poesien. De öppnade härvid nya poetiska rymder samt nyttjade nya poetiska former.

Emellertid gjorde de sig skyldiga till förlöpningar och öfverdrifter, som vände opinionen mot dem. Deras poesi led ock stundom af dunkelhet (framkallad af förkärleken för allegorier och en tillgjord djupsinnighet) och ordprål. I sitt språk påverkades de af sina tyska förebilder och använde stundom tyska vändningar. Kontrasten emot den föregående tidens förfranskade språk framträdde härigenom desto starkare.

Bristerna till trots, skall det dock alltid räknas fosforisterna till ära, att de ställde sig främst i bräschen såsom målsmän för en friare och varmare skalderiktning, att de väckte sinnet för den gamla sagovärldens poesi och kraftigt bidrogo till kännedomen om utlandets -- särskildt Tysklands och de sydeuropeiska folkens -- skaldskap. De bröto härigenom mark för den nyare vitterheten i Sverige och verkade dessutom för våra litterära häfders och vår lärdomshistorias bearbetande, hvarjämte de i sina tidskrifter nedlade en omfattande litterärkritisk verksamhet.

I politiskt afseende intogo de flesta fosforisterna, liksom meningsfränderna i Tyskland, en reaktionär ståndpunkt, hvilket bidrog att hos ett yngre släkte af liberaler göra dem impopulära.


The above contents can be inspected in scanned images: 135, 136, 137, 138

Project Runeberg, Thu Dec 13 20:46:22 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlihist/135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free