Reformationstidehvarfvet (1521-1611)
Öfversikt
fortsättes äfven under detta skede, och åtskilliga forskare äro benägna att anse flertalet folkvisor härröra från reformationstiden, då bl. a. en stor del ballader inkommo från Danmark. Bland senare folkvisor äro de långa s. k. »romanvisorna», t. ex. kärleksromanserna om Axel och Valborg och Torkel Trundeson; vidare en dikt om Liten Karin, som ursprungligen var en legend, hvilken omdiktades till riddarvisa; herr Karl och nunnorna, en humoristisk visa, som skämtar med klosterlifvet, o. a. Utom de episk-lyriska balladerna förekomma en mängd rent lyriska visor med erotisk färg, ofta något fadda och entoniga i sin klagan öfver de »klaffare», som lägga sig emellan de älskande. I en del af tidens visor uppenbarar sig en viss frisk renässansanda.
Utlandets folkböcker, behandlande gamla sagor och novellämnen, börja under denna tid spridas i vårt land såsom förströelselitteratur och äfven öfversättas. Anmärkningsvärdt är särskildt det berömda djureposet om Reinecke Vos, som var kändt här redan under Gustaf Vasas tid; det äldsta tryck man har kvar af den skickligt utförda svenska versifierade öfversättningen härrör dock först från 1621.
En särskild litteratur under denna tid bilda samlingarna af ordspråk, bordrim, bordseder och sentenser.
En sammanfattning af sådana visdomsord är Martin Aschaneus' förträffliga dikt »En
liten husregla», utmärkt för kärnsund kraft och bred humor.
