Tillägg. De senaste årtiondenas vittra författare
Lyriska skalder
(född 1853, museiintendent) väckte mot 1870-talets slut
uppmärksamhet för sin egendomliga, till formen något kärfva, till
innehållet manliga och sunda diktning; dess betydelse låg i det
egenartade sätt, hvarpå han förstod att finna poetiska motiv i
hvardagslifvet, därvid ofta en underström af medkänsla för de ringare
lottade kom till synes; det var en lyrisk realism af själfständigt, på
en gång kargt och känsligt kynne, som också tog sig uttryck i hans
förträffliga skånska naturstämningar och i hans uppfattning af de
fosterländska ämnena. Bååth, som sedermera fortsatt sin lyriska
diktning, har också behandlat episka ämnen i flera diktcykler och på
ett förträffligt sätt införlifvat ett antal isländska sagor och
forndikter med svensk litteratur.
