Det nya statsskickets tid (1809--1830)
Öfversikt
Fosforisterna och deras strid mot Akademien
(född 1791, komminister i Stockholm, död 1844) var den mest begåfvade humoristen inom nya skolans krets. Han deltog, som ofvan nämndt, i utarbetandet af den satiriska hjältedikten Markalls sörnnlösa nätter (andra delen). Senare skilde han sig från fosforismen, hvars grundåskådning föga öfverensstämde med hans lekande skaldelynne. Till förebild för sina friska och målande naturskildringar och idyller tog han stundom Bellman, särskildt i samlingen Mollbergs epistlar (1819, 1820), där bl. a. förekommer den lyckliga skildringen af en djurgårdsdag första maj. I flera bland sina mest kända smådikter har han besjungit våren med yrande fröjd, t. ex. »Våren är kommen», Vårbäcken, Den 24 april, Den första lärkan; i andra ger han uttryck åt en beklämmande höststämning. Han skref äfven noveller och romaner af humoristiskt innehåll, bland hvilka må framhållas den dråpliga Nahum Bergströms krönika. Hans förtjänster äro ett fint och vaket natursinne, en lätt, älskvärd ton, en käck och munter satir; hans fel en viss ytlighet och vårdslöshet, som särskildt framträdde i hans senaste författarskap. Dahlgren verkade under 1820-talet tillika som publicist (»Kometen»).
Karl Fredrik Dahlgren.
Samtida litografi.
Dahlgren var en praktisk duglig man, hedrad med flera
medborgerliga uppdrag, bland andra riksdagsmannakallet. Hans hem var
mot slutet af hans lif en samlingsplats för vitterhetens och konstens
idkare i hufvudstaden.