Stormaktstidehvarfvet (1611--1718)
Öfversikt
En annan riktning inom tidens skaldskap representeras af en del författare, som i anslutning till en allmänt europeisk strömning, närsläktad med barocken inom den bildande konsten, och i motsats till de moraliserande eller realistiskt skildrande skalderna, företrädesvis odlade en bildrik, ömsom svulstig, ömsom sirlig poesi. Den förnämste målsmannen för denna riktning är:
(född 1661, före adlandet Eurelius, son till en präst i Dalsland,
död som landtmäteridirektör 1709). Hans märkligaste arbete är en
sorgesång vid Karl XI:s död, Kungaskald, i hvilken han på den
romanska epikens versform »ottave rime» (likvisst med användande af
alexandrinen) besjunger det svenska storhetsväldet och härvid använder
storståtliga bilder, i hvilka det sublima stundom berör det löjligas
gräns (»ögats pärledike», »himlens silfvervårta»). Den yppiga
sydländska grannlåten passar ej alltid den svenska sångmön, men med
allt sitt ordprål är Dahlstierna dock värmd af en
fosterländskstämning, af en hänförelse för Sveriges stordåd, som
visserligen stundom svallar öfver.