Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h3><i>Sverige och Tyskland<</i>/h3>
Det har talats och skrivits mycket om det förändrade förhållande, som
på grund av utvecklingen måste inträda mellan vårt land och Tyskland.
Och givetvis har läget blivit annorlunda.
Det rör sig emellertid snarast om utveckling av ett sedan gammalt intimt
förhållande. Banden mellan oss och Tyskland äro varken av i dag eller av
i går. Om ock enskilda svenska kretsar alltför livligt reagerat mot
företeelser i Tyskland, som äro oss främmande, har Sverige som stat icke
motverkat tyska intressen. Från tysk sida har också oförbehållsamt erkänts,
att Sverige tagit sin neutralitet på allvar, och att just detta varit ett starkt
tyskt intresse. Med god vilja från ömse håll bör problemet därför icke vara
svårt att lösa.
Men det måste redan från början bestämt fastslås, att en svensk
samverkan förutsätter samma reservationslösa respekterande av vår
suveränitet, som den tyska regeringen hittills förklarat sig beredd till. Ingen
europeisk nyordning får antasta vår rörelsefrihet. Den svenska rättsordningen
är uppbyggd på germansk grund och försvarad under många århundraden.
Den är för oss något heligt, som icke får rubbas. Dess försvar står över
alla andra hänsyn. En frihetskamp kan synas utsiktslös på kort sikt. Men
utan den är ingen återupprättelse tänkbar. Finlands folk har visat oss vägen.
Ett hot mot dessa för oss omistliga värden borde icke kunna ligga i
Tysklands intresse. Må vara, att man skulle kunna militärt besegra oss.
Men vad skulle man vinna genom att erövra Sverige? Ett blodigt krig, ett
förött land, ett folkhat för generationer, som skulle ställa german mot
german och försvaga motståndskraften mot den slaviska folkvågen, och
det svenska folkets frånvaro i det frivilliga samarbete, som på längre sikt
ensamt kan hålla ihop vår världsdel.
I stället framstår för oss en annan utveckling såsom naturligare och
riktigare ur båda folkens synpunkt. Vi svenskar äro nära befryndade med
Tysklands folk. Från det ha vi mottagit mycket av vad som nu ingår i
svensk kultur. Det ekonomiska utbytet med Tyskland har alltid varit
av stor betydelse för vårt folkhushåll. Ett ytterligare stärkande av dessa
gamla politiska, ekonomiska och kulturella band ligger i båda makternas
intresse.
Det fria Norden har mäktat skapa en egenartad kultur, som både
mottagit av den tyska och givit denna starka impulser. Endast ett fritt Norden
kan i fortsättningen säkra vår del av denna växelverkan.
När det gäller att befästa de tysk-svenska förbindelserna reser sig på
svensk sida ännu ett centralt problem — återupprättandet av Norden
såsom en självständig politisk enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
