Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Friheten. Framställning af J. S. Mills åsigter af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greker — genom majoritetens okunnighet (och denna majoritet
bestod af Athenare, ett af de mest upplysta folk p& denna
och alla tider) dömdes att lida martyrdöden. „Det enda
exemplet, som, nämndt efter Sokrates, icke skulle bilda en
antiklimax[1] är Kristi.“ De män, som nu för tiden allra
skarpast fördöma Kristi bödlar, borde betänka att dessa ej voro
sämre, än menniskor i allmänhet äro, samt att de sjeMva, om
de lefVat på den tiden i Jerusalem, sannolikt hört till antalet
af hans förföljare. De må vidare erinra sig att Paulus var
bland deras antal, hvilka stenade den första martyren.
Ett ganska upplysande exempel på möjligheten af
mensk-lig villfarelse, äfven hos den bäste och förståndigaste, finner
man uti Marcus Aurelius, den dygdigaste och ädlaste man på
sin tid. Denne kejsare, som af upprigtigaste hjerta sökte att
i allt handla rätt, och mera än hvaije annan sysselsatte sig
med studier öfver det rättas väsende, förföljde likväl de kristna
i romerska riket och handlade deruti efter sin ärligaste
övertygelse. Säkert är, att han för dessa förföljelser egde vida
bättre grunder, än mängden af dem, som nu vilja undertrycka
andras åsigter, kunna åberopa. „Marcus Aurelius trodde lika
föst på kristendomens osanning och samhällsförderflighet, som
någon kristen i våra dagar tror detsamma om ateismen.“
Ett annat skäl (underligt nog) till förmån för den religiösa
ofördragsamheten, hemtas ur den satsen, att förföljandet af en
mening, långt ifrån att vara skadligt för dess utbredande,
endast utgör den nödvändiga reningsprocess, som hvarje idé måste
genomgå, innan den kan vinna framgång. Att
menniskosläg-tets välgörare, religionsstiftare och tänkare behandlas såsom
de uslaste brottslingar, utgör efter denna åsigt icke en
beklaglig villfarelse, utan är just tingens normala
utvecklingsgång. Frånser man från det upprörande för den moraliska
känslan, hvilket i sådana satser innehålles, så ega de utomdess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
