Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Friheten. Framställning af J. S. Mills åsigter af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religions grundsatser, utan efter den måttstock, som hans nation
eller stånd eller sekt genom sitt lif och sina tänkesätt leranar
honom. Man har städse hört kristendomens satser berömmas
och tror derföre på deras förträfflighet. Och likväl är denna
tro icke den lefvande och verksamma, hvilken danar hela
ka-rakteren och bestämmer handlingssättet. Man följer i sina
handlingar religionen endast så långt, som andra pläga göra
det Annorlunda var förhållandet med de första kristna. Också
utbreder sig icke kristendomen numera med någon segerrik
kraft. Detsamma gäller om andra religiösa systemer, sedan
de blifvit herrskande kyrkor. Så snart en sak ej längre är
tvifvelaktig, pläga menniskoma i allmänhet upphöra att tänka
deröfver. Detta är orsaken till hälften af menskliga
villfarelser. En samtida författare har ganska väl uttryckt sig, då
han talat om „en afgjord åsigts djupa slummer.“
Man skall, yttrar Mill vidare, emot dessa satser invända
att de innehålla ett förnekande af all visshet samt påstå hvaije
sannings seger och allmängiltighet nödvändigt böra följas af
dess förfalskning och aftagande. Häremot framställer Mill de
åsigter, han hyser om sanningens utbredande:
Menniskosläg-tet går visserligen framåt och sanningen vinner allt större
terräng, men ett af de vigtigaste vilkoren för hennes bestånd är
yttrandefrihet åt hennes motståndare. Finnas icke sådana, så
måste sanningens egna vänner uppställa motskäl, för att få den
redan erkända ,satsen så mycket vissare och obestridligare.
Sedan Mill skärskådat dessa två fall, (då en mening är sann
eller då hon är falsk), anmärker han att de menskliga
åsig-terna vanligen kunna hänföras till ett tredje, enär de i allmän:
het innehålla både något sannt och något falskt. Meningar,
som strida emot det allmänna föreställningssättet, kunna, äfven
om de äro i viss mån ensidiga och origtiga, vara af synnerlig
nytta, serdeles då allmänhetens åsigter stelnat i en viss
rigt-ning och man såsom ofelbara dogmer antagit andra lika
ensidiga satser. En sådan välgörande verkan utöfvade JRousseaus
läror under det 18:de seklet. Man har häremot invändt att
det gifves somliga öfverlemnade grundsatser, hvilka äro mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>