Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Friheten. Framställning af J. S. Mills åsigter af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
individen, nödvändigt äfven måste skadligt inverka på andra.
Så t. ex. skadar en person sina medmenniskor, om han genom
ett slösaktigt och lättjefullt lif blifver urståndsatt att uträtta
något för samhällets väl. Det är, svarar Mill härpå, endast
den del af en persons uppförande, hvarom bestämdt och
tydligt kan visas att andra derof förorättas, som faller under
lagens vård. År en person t. ex. slösare, blifver det omöjligt
att för denna sinnesbeskaffenhet straffa honom, men väl kan
detta ske derföre att han ej betalar sina skulder eller
uraktlåter att skaffa sina barn föda. Må samhället afhålla sig från
all annan inblandning, så att icke friheten (det största och
heligaste som menskligheten eger) kränkes; genom hennes
våldförande lider det hela långt större skada, än genom några
individers dåraktiga beteende mot sig sjelfva. Den mindre
olägenheten måste här föredragas framför den större —
sam-hällsdespotismen.
Vidare anföra frihetens motståndare till förmån för
samhällets rätt, att likasom detta åtager sig barns och omyndigas
vård, så bör det ock taga hand om osedliga och förfallna
myndiga personer. Mot detta invänder Mill, att den tid,
hvil-ken är åt samhället anvisad för att tillämpa sina grundsatser
genom uppfostran, är mera än tillräcklig. Det är samhällets
fel, om det ej rätt begagnat sig af denna period. Dessutom
visor erfarenheten att tvång mot fullvexta personer alltid haft
en verkan, rakt motsatt den åsyftade.
På ett tredje argument att personer, hvilka vansköta
sig, genom sitt exempel äro förderfliga för andra, svarar Mill
att erfarenheten tvärtom visar hurusom dylika exempel, långt
ifrån att mana till efterföljd, äro serdeles ofskräckande och
nyttiga.
Det vigtigaste skälet mot inblandning i en persons
enskilda handlingssätt ligger deruti, att en sådan inblandning
alltid måste blifva orättvis, derföre att andra aldrig fullt kunna
sätta sig in i hans ställning, utan måste på densamma tillämpa
sin egen olämpliga måttstock. „Det är skäligen lätt för en
hvar att föreställa sig en ideel allmänhet, hvilken lemnar indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
