Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samlingen, som böljades af Esra och Nehemia, synes
af nationallitteraturen hafva upptagit allt, som återstod och
öfverensstämde eller lät öfverarbeta sig till öfverensstämmelse
med den reformatoriska riktningen. Härvid öfversåg man
dock med en mängd enskildheter i de gammaljehovistiska
urkunder, hvilka lades till grund för flertalet af samlingens
historiska skrifter. Man kunde desto heldre göra detta, som
det väl ej föll samlarne eller öfverarbetame in, att äfven
dessa en gång skulle erhålla anseendet utaf att vara af
Jehovah ingifna. Den heliga egenskapen af Guds eget ord
tilldelades väl i början endast de stycken, om hvilka det
uttryckligen heter, att Jehovah talade dem till Moses, äfvensom åt
profetiorna[1]. Det var fördenskull möjligt att med en viss
skonsamhet behandla de gammaljehovistiska urkunderna1 och
denna skonsamhet har man att tacka, att en karakteristik af
den oreformerade jehovismen låter ur dem sammanställa sig.
Vi försöke här återgifva hans hufVudsakliga drag, sådan
han var under salomoniska templets tid. Bakom den tiden
ligger en ännu äldre form af jehovah-kulten, om hvars
beskaffenhet skola derefter lemnas några antydningar.
Men innan vi skrida till en sådan karakteristik, torde
det vara skäl att på förhand bemöta ett inkast, som kanske
skall göras just från den sida, som annars med särdeles kraft
betonar bokstafvens anseende och myndighet. Man skall
måhända å det hållet säga, att vi fästat oss för strängt vid
urkundens ordalydelse; att vi tagit den yttre, materiella formen,
hvilka de gudomliga tankame der iklädt sig, för tankame
sjelfva; att denna råa och köttsliga uppfattning, som ej synes
hafva aning om ett symboliskt-allegoriskt element, om en inre
andligare mening i skriften, aflat utaf sig en karrikaturbild
af denna ena och sanna religion, som, enligt den sidans
mening, har ett homogent, all historisk utveckling och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
