Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket till ett jembördigt med sina förtryckare; som, beklådd
med konunga värdigheten, fortfar mellan fälttågen att lefva
londtmannens lif på sin ärfda gård, föraktande hofståt och
harem, men uppfostrande i Jonathan en värdig son; Saul,
som af mensklighetskänsla förskonar en fången fiende och
fördenskull förkastas af Samuel i Jehovahs namn; som,
bortskaffande spåmän och teckentydare ur landet, städse följer
den trojanske hjeltens grundsats:
„ett järtecken blott gifs: att fäderneslandet försvara, “
tills han, fördystrad af olyckor, sjelf frågar undeijorden om sitt
öde och, sedan han förnummit det, modigt går det till mötes,
kastande sig, efter förlorad slagtning, blödande ur många sår
på sitt eget svärd — Saul är från sitt första uppträdande till
sitt sista ögonblick en ädel hjeltegestalt, hvars vemodiga
stämning och tragiska slut ännu mer böra tillvinna honom läsarens
hjerta, oaktadt krönikans försök att på hans bekostnad
upphöja hans slägts utrotare David, hierarkiens gynnare och Juda
konungafamiljs grundläggare. Man behöfver icke läsa dennes
hela lefnadshistoria, utan blott de råd han på sotsängen gifver
sin efterträdare, för att fö en bild af hans karakter.
Gamrnalr-jehovtsinen är icke monotheistish. Jehovah är
Israds nationalgud,
(
Denne gud, så fruktansvärd i sin vrede, så outransaklig
i utdelningen af sin gunst, är hebreiska folkets förbundsgud.
Mellan honom och detta folk är ett fördrag slutet, som
tillförsäkrar dem Ömsesidiga fördelar. Årar det honom
uteslutande och bringar det i rättan tid och uteslutande åt honom
sina offer, så skall han gifva det seger i dess krig och
välstånd i dess hyddor. Han är israeliternas stamgud, ty hvarje
folk har, enligt den gammal-jehovistiska föreställningen, som
ingalunda är monotheistisk, sin gud, och frågan är blott
hvilket som haft lyckan att fö den mägtigaste. Ännu en af de
reformatoriska profeterna yttrar:
„alla folk skola vandra etthvart i sin Guds namn,
men vi skola vandra i Jehovahs, vär Guds namn,
nu och i all framtid" (Micha 4, 4);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
