Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„till Jehovah“ och sade: sol, stå stilla i Gibeon, och du måne
i Ajalons dal,“ Jos. 10, 12.
Hiobs bok, ehuru berörd af en sednare hand, som bland
annat försett henne med prolog och epilog, skildrar på flera
stållen Jehovah såsom solguden, som i ljus och herrlighet
vandrar öfver himmelens krets. „Du säger: hvad vet Gud?
Skyn döljer honom, så att han intet ser, och öfver himmelens
krets vandrar han,“ Hiob 22, 13, 14. „Välde och skräck äro
hos honom, som gör frid i sina höjder. Äro hans skaror
(stjemorna) att räkna, och Öfver hvem uppgår ej hans ljus?
Huru kan menniskan räddad vara för Gud, och huru den of
qvinna födde vara ren? Se, äfven månen skiner icke klar,
och stjernorna äro ej rena för hans ögon,“ Hiob 25, 2—5.
Författaren jemför endast månens och stjernornas, men icke
solens glans med Jehovahs, och man kan svårligen finna något
annat skäl härför, än att Jehovah och solen äro för honom
ett: det är inför solgudens strålande renhet som månens och
stjernornas bleknar. Förf. skulle annars, genom att låta sjelfva
solens klarhet öfverstrålas af Jehovahs, gifvit jemförelsen än
större kraft. Samma föreställningssätt synes hafva dikterat
psalm. 8, 4, der det heter, att Jehovah beredt månen och
stjernorna, men solen icke nämnes. Stjernorna kallas Guds
skaror, hans stridsmän, hans barn. Från soltjensten torde
äfven sjutalets helighet hos hebreema räkna sitt ursprung.
De soldyrkande chaldéeraa firade, likasom judame, sabbathen.
Af Vishetens Bok 16, 28 erfar man, att judame ännu efter
babyloniska fångenskapen riktade sina böner mot soluppgången
(jemför Ezech. 43, 3, 17; 44, 2; 47, 1), men detta bruk blef
sedermera afskaffadt, och presten sade vid löfhyddofesten:
„våra fäder hafva på denna ort tillbedt solen; de hafva vändt
sig med ryggen mot templet och med ansigtet mot öster, men
vi vända vårt ansigte till Gud“[1].
Anmärkningsvärdt, fastän, såvidt vi veta, hitintills af
ingen forskare anmärkt är* att då Hiobs bok prisar Jehovahs
magt och vishet genom att låta honom hänvisa till sina under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
