Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välde blef i Israels rike hastigare omstörta dt och grundligare
tillintetgjordt än i Juda, der jehovistisk centraltjenst och
feni-cisk kult likasom utöfvade en magnetisk dragningskraft på
hvarandra ända intill babyloniska fångenskapen[1]. Men äfven
i Juda rike voro „höjderna“ så sammanvuxna med folkets
vanor och religiösa föreställningar, att bland de levitiskt
sinnade konungarne endast tvenne, Hiskia och Josia, vågade
antasta dem. Assa, Josaphat, Joas, Usia och Jotham, ehuru
prisade såsom fromma Jehovah-tjenare, offrade fortfarande på
de gamla offerplatserna.
Mot begge dessa kämpande partier stod lika fiendtligt
det reformatoriska — fjäriln, som utflugit ur
gammal-jehovis-mens puppa. Nästan omärkligt hade denna sublima
uppenbarelse af hvad som dvalts på djupet af den hebreiska andan
förberedts i profetdömets sköte. Alltifrån det hebreiska
samhällets uppblomstring till magt och anseende under Davids
regering voro i allt rikare mån de materiella vilkoren för
in-tellektuel kultur förhanden. Det dröjde derefter icke länge,
innan en nationallitteratur uppstod. Välståndet och freden
under Salomos spira tilläto och eggade det högtbegåfvade
folket att inträda inom portarne till forskningens, tankens och
poesiens verld; denne konung sjelf berömmes för sin vishet,
sina skaldestycken, sin språkkunskap, sin kännedom om djur
och vexter, „från cedern på Libanon till isopen, som vexer
på väggen, “ och han jemföres i detta hänseende med andra
hebreerfolkets vise såsom „Ethan den esrahiten och Heman
och Chalkol och Darda, Mahols söner“[2]. Att tänkandet då
äfven i mensklighetens högsta frågor skulle hos denna
företrädesvis religiöst stämda folkstam bevinga sig till högre flygt
var desto naturligare, som å ena sidan intet utpregladt
dogmatiskt system hämmade detsamma, medan å den andra en
rå och materialistisk offertjenst, som var ett arf från fäderna,
och en utifrån inträngande otyglad vällustkult nödgade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
