Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den i templet funna lagboken, hunnit lägga sig med denne
konungs död, förrän de förhärjade höjderna åter buro kapelier
och altaren, samt bilderna än en gång höllo sitt intåg i templet.
Hebreerna hafva i alla tider med sin utomordentliga
emottag-lighet för nya idéer förenat det mest hårdnackade fasthängande
vid det traditionella. Att med skäl och bevis förmå dem ut*
byta ett gammalt mot ett nytt har låtit sig göra, emedan
förändringen då är deras egen öfvertygelses verk; men våld,
användt för samma ändamål,,var alltid på dem förslösad möda:
de hafva med exempellöst hjeltemod uthärdat en tusenårig
gräslig förföljelse utan att ett ögonblick svigta, allt detta
medan deras förstånd varit tillgängligt, deras känsla Öppen för
hvarje idéström, som genomgått tidehvarfven. Med en sådan
nationalkarakter var det naturligt, att det
reformatoriskt-levi-tiska partiets försök att våldsamt genomdrifva sitt verk skulle
stranda; med en sådan nationalkarakter var det lika naturligt,
att folket efter exilen, då reformatorerna anlade skolor och
synagogor i hvarje liten by, samt .sålunda verkade med
öfver-tygandets fredliga medel, skulle blifva en nation af idel
bildstormande monotheister. Men med en sådan nationalkarakter
vore det slutligen alldeles oförklarligt, att folket skulle före
exilen gjort dessa täta affall, till hvilka man måste taga sin
tillflygt, när man, i enlighet med reformatorernas
föreställningar, vill i monotheismen se roten till, men icke frukten of
hebreiska folkets andliga utveckling.
Babyloniska fångenskapen tillintetgjorde den första judiska
staten: Jerusalems förstöring genom romarne, mer än 600 år
sednare, tillintetgjorde sjelfva judiska samhället. Men historien
måste med förvåning inskrifva på sina blad, att sådana olyckor,
som skulle utplånat hvarje annan nation ur dess årsböcker,
hafva gifvit nytt lif och högre lyftning åt den hebreiska andan.
Två gånger har han, en Fenix, föryngrad och förskönad
uppsvingat sig ur lågorna af sitt eget bål.
Exilen, bröt gammal-jehovismen så fullständigt, att
densamma, genom kritiken återuppdagad i sina hufvudsakligare
drag och framställd för den rättrogne judiske monotheisten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
