- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Första Bandet (Januari-Juni) /
72

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mazurkan af Orvar Odd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För Deras Majestäter flickan niger
med fint, oefterhärmeligt behag,
en liten rodnad upp&t kinden stiger,
försynthet målar sig i hvarje drag;
men nådigt drottningen åt henne niokar
och kungen talar mildt och vänligt blickar:
„Ni är en fosterdotter, icke sannt?
af min trumpetare, den gamle björnen
Czempinski; riktigt! — Vid den polska örnen!
den hedersgubben är mig välbekant.

Men jag vet mer, än det. Jag känner redan
Er sjélf, fast aldrig förr Ni för mig stod;
Ni är förståndig, klok, (,,och vacker sedan!"
det åt han i sig sjelf,) och Öm och god,
och alla munnar eder flit förkunna,
ni knypplar och broderar som en nnnna
och hela da’n man Er vid nålen ser;
men för er dans man lär jemväl Er fira,
nåväl, gif oss ett prof då, Kasimira!
och denna ädelsten skall blifva er."

Stor väntan uti saln. Hon ser den blänka
i kungens hand, den kostliga rubin,
hon tyckes hastigt något Öfvertänka
med nästan grubblande, allvarlig min;
djupt niger hon igen för kungaparet
och blygsamt, höfviskt, vördnadsfullt är svaret:
„I detta rum min konst för ringa är,
o, ingenting! Hvad mig naturen lärde,
bar säkert i palatset föga värde,
dock — lyder jag, herr kung! när Ni begär."

— Nu faller det ett slag på pukans läder,
det till en ny mazurka är signaln;
och Kasimira lätt och täckligt träder
tillbaka några steg till midt i saln.
Få höften hvilar hon den ena banden,
— en liten hand, så rund, som knappt du fann den
hos Rafaels englar, skär som liljans skinn!
Den ena foten smått framåt bon sträcker,
— o, hvilken fot, så fin, så nätt, så läcker,
i lilla röda stÖfveln passad in!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free